Spöregn i Kühlungsborn och slutet på Europaresan

Jag kämpar med vädret i Kühlungsborn. Har det "härligt" osv.
Alternativt visar evolutionskedjan: t-rex ---> människa. 

Vi är i behov av closure jag, bloggi och europaresan. Så här kommer den:

Sista övernattningen på vår Europatour var på ett spahotell på den Tyska Östersjökusten. Jag vet. Det låter liksom inte riktigt bra. Spahotell, Tyskland, Östersjökust konotterar liksom HELT olika saker. Men det var fint. Det var det, även om vädret gjorde allt vad det kunde för att förstöra.

Hotellet var bra. Jag tyckte hela tiden att den påminde om en finlandsfärja, ni vet, allt är glssigt på ytan men det är mest bara laminat. Till exempel hade de en fin restaurang och en bufférestaurang att välja mellan. Vi valde "a la carten" så klart haha. Frukosten serverades i buffén och man fick sekt (tyskt bubbel) till den om man ville. Obegränsat. Skillnaden mellan Kühlungsborn och en färja var dock att ingen däckade vid frukostbordet och att middagen kvällen innan faktiskt var helt strålande. Servitrisen var lite bekymrad över våra eventuella språkförbistringar så hon demonstrerade likt en professionell pantomimare de olika ingredienserna. Ni kan ju tänka er hur "kalvtungan" såg ut. Stor komik. Vi valde den.

Rummen var stora och fräscha. Fläkten i badrummet lät lite som en båtsmaskin och det adderade så klart till the finlandsfärjafeeling. Havsutsikten skulle jag vilja diskutera med ledningen (objection your honor!) och sängarna var aningens hårda. Ulf kallade dem för hälsobäddar eftersom de kändes mer som att de var bra för en än att de var bekväma. Penalismbädd, var ett annat ord han använde.

Efter frukost lånade vi ett paraply av hotellet för att inspektera stranden. Men paraplyet hjälpte föga eftersom det regnade från alla håll. Det var synd. För någonstans bakom regnet och blåsten och allt som var grått anade jag ett semesterparadis.

Förutom rädslan över att bli sjösjuk gick resan hem genom Danmark bra. Precis när vi åkte över Öresundsbron och jag kunde surfa med mobilen igen skedde sprängningarna i Oslo. Ja, och så var den europasemestern över. Definitivt.

Ulf på stranden i Kühlungsborn. Singing in the rain.

Trots de olika nyanserna av grått gömmer det sig ett semesterparadis bakom tuvorna. Det är jag säker på.

Själva byn var också fin. Som ett, ja, som ett semesterparadis med sekelskifteshus längsmed hela kusten.

Men just den här julidagen var det inte njutbart att vara vid stranden. Nej.

I skydd vid hotellet. Dyngsur.

Bufféfrullen var som bufféfrullor brukar vara. Bara aningens mer smaklös. Bonus dock för att de hade en stor selektion av biodynamisk mat. Det var ju ett spa vi bodde på. Spat, ja. Nej, det besökte vi aldrig.

Havsutsikten var begränsad. Det får man säga.

Taktik för att undvika sjösjuka: stirra ut över havet. En tant trillade in i mig. "Jag går som att jag är full", sa hon. Men inte ens hon kunde avleda min koncentration på horisonten.

Det här tittade jag på i en timme mellan Tyskland och Danmark. Blev inte sjösjuk. *nöjd*

Ja, sen åkte vi av färjan och var i Danmark. Resultatet: tre veckor, 620 mil och sju länder. En mycket bra bilsemester i Europa. Jag vill göra det igen. Och igen och igen!