Mathias Dahlgren Matsalen 2010-02-25

... innan vi åker iväg till Haga Slott, smiter jag mellan här med en recension av Mathias Dahlgren Matsalen på Grand Hotell.




Förväntningarna var minst sagt skyhöga. En restaurang med två stjärnor i Guide Michelin, som inte fått något annat än spektakulära omdömen och snudd på högsta betyg i alla krogrecensioner … det är klart att vi hoppades på att få uppleva kokkonst utöver det vanliga. Ändå hade jag inte i min vildaste fantasi – och tro mig att den kan vara vild i mina fantasier när det kommer till mat – kunnat hitta på mer fulländade smakupplevelser.

Till att börja med. Vi hade det perfekta middagssällskapet: två av våra absolut bästa gourmetvänner. Vi var i synk. Vi ville alla fyra gå all in och låta det som skulle smaka, kosta. Så: det fick bli åttarätters, med vinpaket (pris 2800:-/pers).

Låt mig ta oss igenom menyn. Det naturliga köket.
”Med en svensk identitet, på en regional plattform, skapar jag mitt kök, ett kök som är öppet för både lokala och globala ingredienser och influenser, ett kök som bygger på naturliga råvaror och naturlig smak – det naturliga köket. Mathias Dahlgren”

Direkt vid bordsplacering serveras den första amusen: Fyra små aptitretare med Mathias första matminnen: en flaska med rök, en skål med enris tar oss till Västerbotten: en lättrökt laxkub serveras med endast några korn forellrom på en träkubbe, en liten burk med de minsta små söta potatisar jag någonsin sett med en miniatyrbit matjessill, fint fint fint hackat ägg och skirat smör. Över den lilla skålen med lantchips grovrivs generöst med gotländsk tryffel. Allt mycket elegant i sin enkelhet.

Efter att de små munsbitarna seglat förbi gommen kom brödkorgen med: vispat baconfett, färskost på tub, rent smör och confit med selleri och fänkål.

Första rätten: Fasta bitar av kungskrabba & tunna skivor rimmad sej serveras med avokado, gurka, grapefruit och pepparrot. En frisk, fräsch, kall start.
Pouilly-Fuissé 2007 Christophe Cordier, Vinzelles, France

Andra rätten: Pumparätten var fabulös. I botten låg en varm pumpakräm med ett lager smörbrynt mandel ovanpå som toppas av med ett mjölkskum. Rätten var smaksatt med tryffel och parmesan. En knastertorr champagne bryter av det söta från pumpan och hjälper fram tryffeln och det brynta smöret.
Brut Zero Tarlant, Champagne, France

Tredje rätten: Havskräfta och griskind var den rätt som överraskade mest i menyn. Kanske på grund av valet av ingrediens: griskind låter ju inte så … aptitlig. Men. Det var den ju så klart. Det fasta kräftköttet gifte sig helt perfekt med den mjälla grisen. Till det en len och luftig grönärtspuré, stekta små blomkålsbuketter och libbsticka. Till det serveras vi en lager.
Jäst Hasse Lager Sigtuna Brygghus, Sweden

Fjärde rätten: Sältan i de första rätterna var perfekt, och att då som fjärde rätt servera en kub av surdegsbröd fylld med smält röd kittost indränkt i honung kan ju inte beskrivas som något annat än genialiskt.
Det mousserande vinet gjort på björksav från Storsjöbygden i Jämtland, som serveras till, beskrivs i en annan recension som kuriosa och det får jag hålla med om. Men det är ändå roligt att ha druckit det. Och till rätten fungerade det utmärkt.
Sav Jämtland, Sweden

Femte rätten: Tartar på biff, en råbiff alltså, smaksatt med ostron inbäddad i vattenkrasse fick mina ögon att tåras. Att servera en porter till anrättningen var lika smart (ur alkoholsynpunkt) som gott.
Porter Nögne, Grimstad, Norway

Sjätte rätten: Foie gras som pudrats med finmald lakrits, serverades med tunt hyvlat och rostat rågbröd, med morotspuré och fänkålsdill.
Macvin du Jura
Chateau D'Arlay, Jura, France

Sjunde rätten: En renfilé så perfekt stekt att köttet bara smälte i munnen serverades med små brysselkål, glaserade lökar, krispigt äpple och saftiga druvor. Blodcrémen visade sig vara små smakkoncentrerade små bomber med en touch av nejlika och kryddpeppar. Till det serverades vi ett rött vin så gott att jag dog.
Esprit de Beaucastel 2006 Tablas Creek, Paso Robles, Usa

Innan den åttonde och sista rätten kom en amuse som bestod av en uppfiskade sorbet gjord på frisk citrus.

Så den åttonde rätten. Kallad ”kaffe och bulle” – som ju så klart var något helt annat nämligen – en kaffeglass och kardemummabröd.
Vin Santo di Chianti Classico 2001 Isole e Olena, Italy

Miljön är sagolik. Enkel, elegant och exklusiv. Restaurangen går i ljusa och samtidigt varma brungråa toner med full inblick i det stabila marmorköket. En bordsplacering som skapar lika delar avskildhet som samhörighet. Sorlet från de 36 gästerna som får plats skapar ljudbilden.
Personalen är väl koreograferade i allt från synkroniserad upphällning av vin till avdukning i exakt rätt ögonblick. Detaljen att alltid bli diskret eskorterad till och från toaletten är mycket snygg.

Ja. Det vi fick uppleva torsdagen den 25 februari 2010 kan inte beskrivas med något annat ord än perfekt.

Lite halvlökiga bilder på alla rätter finns här.

Adress: Grand Hotell, Södra Blasieholmshamnen 6, Stockholm
http://www.mathiasdahlgren.com/

Nästa resa: Haga Slott i mars

Lördag den 6 mars till söndag den 7 mars åker jag och maken tillsammans med mina föräldrar till Haga Slott.

Där ska vi: koppla av i en rofylld och historisk miljö. Starta helgen med afternoontea i vår porträttsalong och därefter kanske det passar bra med avkoppling i vår relaxavdelning eller en promenad ner till Mälaren. Middagen avnjutes i någon av våra vackra matsalar och avslutas med kaffe i någon av salongerna.

I weekendpaketet ingår afternoontea, välkomstdrink, fyrarätters middag, logi och stor frukostbuffé.

Pris 1725:-/pers

Hemsida: http://www.hagaslott.se/

Blue Hotell och Hamam 2010-02-14/15

Som vi hade peppat. Som vi längtat. Som vi boostat detta turkiska bad ute på Lidingö. Mycket glada bokade vi in oss på en alla hjärtans dag-weekend på Blue Hotell där allt detta skulle ingå: 3-rätters middag, Logi och frukost, Ett glas mousserande vin innan middagen, Entré till vårt äkta turkiska bad, Blue Hamam, paschabehandling alt 25 min massage, Pianobar med Kerstin Ryhed (känd från Allsång) Badrock att ta med hem.

Nu blev det inte riktigt som vi tänkt oss.

1. Entré till vårt äkta turkiska bad, Blue Hamam
Badet var pyttepyttelitet och bestod av ett väntrum på cirka tio kvadrat, två behandlingsrum (som var ursnygga men som man ju inte fick vara i om man inte fick en behandling), en dusch och en ångbastu för fyra personer. Varje dörr vi öppnade för att komma till "nästa rum det måste ju finnas ett rum till?" gick till en toalett. Ja, det fanns gott om toaletter. Men mindre av bad. För att vara mer exakt: det fanns en bubbelpool inomhus, och en utomhus.

2. Inga skyltar eller instruktioner. Den genomgående känslan var ... vad? var? hur? eh? SAMTLIGA gäster på denna inrättning frågade var badtofflorna var. Samtliga gäster på inrättningen undrade vart man skulle ta vägen. Samtliga gäster hade "var det inte mer än såhär" i blicken.

3. Behandlingarna. Massagen var ljuvlig. För mig. Min man fick enorma blåmärken över hela ryggen. Tyvärr fanns det inga tider kvar för en paschabehandling (då man skrubbas ren liggande på varma marmorblock).

4. Drinken serveras i baren 19.30. Middagen 20.00. För samtliga gäster på hotellet, samtidigt. Där fanns ingen flexibilitet. Det var som att personalen hade fått för sig att alla vi som gästade Blue Hotell denna helg var en gemensam grupp på konferens, och inte alls ett femtiotal par på romantisk weekend.
Under fördrinken presenterade dessutom ägaren (som visserligen var en charmerande äldre herre) hotellets historia men han smög också in hur bra de är på att arrangera bröllop. Det enda som fattades var power pointen: det var helt enkelt en presentation som jag kanske hade förväntat mig att få som konferensdeltagare eller om jag fått komma till stället gratis på en pressdag. Men betalar man runt två tusen kronor för ett besök ska man slippa säljsamtal. Det borde väl vara en enkel regel?

5. Maten. Loungemackan för 40 kronor var inget annat än left-overs från frukosten. Middagsrätterna var som middagsrätterna blir när cirka ett hundra konferens, nej hotellgäster, ska ha maten samtidigt. Inte så kul. När Birka Cruises sakta gled förbi utanför panoramafönstret blev insikten total: det är ju _där_ vi ätit den här maten tidigare! Det är inget fel på anrättningarna. Men det saknas finess.

Sammantaget kan man väl säga att ... nej, åk inte till Blue Hotell. Om du inte ska på konferens så klart och inte behöver betala.

Blue Hamam är dock väl värt ett besök så länge du åker dit för att göra en så kallad paschabehandling, adderar en massage, och inte förväntar dig att kunna göra något annat.

Länkar:
Blue Hotell
Aftonbladet testar Blue Hamam