Turkiet dag 3

Idag var dagen då vi skulle byta hotell här i Turkiet. Varför? Jo, för att vi kan!
Men först: frukost. Så här ser Hillside Su:s frukostmatsal ut. Det är också här som man äter buffé på kvällarna.

Men innan det var dags att checka ut hängde vi en stund vid poolen. Det var väldigt sköna solbäddar de hade här. Och för er med bacillskräck: de byter överdrag på dynorna och kuddarna varje dag.

En rolig sak med Hillside Su är att hotellet är lite som ett modernt Kellermans: här finns något för alla. Mellan poolområdet och stranden finns en tavla med dagens alla aktiviteter uppradade. Är du sugen på att skulptera, spela volleyboll, hyra en segway, kasta dart eller lära dig turkiska? Inga problem. Skriv bara upp dig på aktivitetslistan!
På kvällarna är det olika partys och klubbar och DJ:s som spelar. Nåt för alla som sagt.

Vårt rum.

Utsikt över poolområdet från vår våning nummer sex.
Just det ja. Deras spa ska vara helt fantastiskt. Det fick jag veta av min vän Sarah som var här under förra veckan. Tyvärr var det så populärt att vi inte fick någon tid för behandling. Så ett tips är att boka dagen innan för att vara säker på att till exempel få en Asian Nirvana.

Och så här såg lobbyloungen ut. Här kan man också äta sushi på kvällarna och klubba till DJ:s under de enorma discokulorna.
Hej då Hillside Su!

Och Hej lobbyn på Kempinski Hotel The Dome! Det här är ett hotell i samma kedja som vi bodde på i Berlin. Fint som fan är det.
Det var ju faktiskt i Berlin som vi började med det här att byta hotell under semestern. Det ska vi utan tvekan fortsätta med framöver. Hur kul som helst!

Så här ser vårt superiorrum på The Dome ut.

Och poolområdet. Det är lite lugnare stämning här än på Hillside Su kan man säga. Mycket lugnare. Men det är kanske inte så konstigt. Kempinski The Dome ligger i Belek, cirka tre mil öster om Antalya, som framförallt är känt för sina fantastiska golfbanor. Vårt hotell har till exempel två 18-hålsbanor. Inte för att det spelar oss någon roll, vi är inga golfare. Än.

Poolområdet är ljuvligt. Vattnet är inte proppat med klor så man slipper det där kliet efter ett dopp. Jag badar med solglasögon. Lite konstigt, jag vet.

Det är så himla fint här! Hela trädgården är full av vinklar och vrår där man kan få vara för sig själv om man vill.

Vis av den misslyckade spabokningen på Hillside Su gick vi raka spåret till vårt nya hotells spaavdelning för att boka en hamambehandling.

Vi valde Sehrazat treatment, en behandling som tog en timme och innebar skrubbning, tvagning, intvålning och massage för hela kroppen på den varma stenhällen. Det kan vara det skönaste jag varit med om. Bäst var att jag och min man fick behandlingen samtidigt på var sin sida av den stora navelstenen (göbek tasi som den heter på turkiska). Borta är nu det trötta vår- och sommarskinnet, och det nya är redo för att ge oss en solbränna som stannar långt in på hösten.

På detta hotell har vi köpt övernattning och frukost, och alltså inte halvpension. Trots det kunde vi inte hålla oss borta från kvällens Medelhavsinspirerade buffé. Och det gjorde vi ju rätt i: Den var fantastisk!

Turkiet dag 2

Åhå! Det var alltså så här det såg ut från balkongen. Trevligt. Hillside Su som vårt första hotell heter ligger inne i Antalya, fast precis vid stranden. Himla fint.

Så här ser hotellets privata strand ut. En bra sak med att bo på lyxhotell är att handdukar, solstolar och parasoll ingår. Sånt blir ju annars rätt dyrt under en semester.

Vi la oss tillrätta under ett parasoll och bara njöt av att vara vid Medelhavet igen. Gud så härligt!

Vi badade i det varma turkosa vattnet.

För det är ju fördelen med att åka till Medelhavet i slutet av sommaren: vattnet har hunnit bli varmt. Jag ville aldrig gå upp.

Lunchen intog vi på stranden. En annan fin grej med att bo på lyxiga hotell är att strandmaten är riktigt bra, som den här cheeseburgaren gjord på lamm till exempel!

Hillside Su:s strandbar och strand.

Efter middagen hade vi planerat att se på bio ute under stjärnorna. Det är nämligen något som de erbjuder här på hotellet. Men. Det är tydligen bara filmvisning på tisdagar och söndagar. Så det blev ingen film för oss. Himla synd.

Turkiet dag 1

Efter inte så många timmar i luften kom vi fram till Antalya flygplats.
Det är därifrån den här bilden kommer.

Vi virrade runt lite innan vi hittade den biluthyrningsfirma som min make hittat (billigt) på nätet. Min rekommendation är att gå med någon av de lite mer kända uthyrarna. Jag tror att det blir smidigare så. Plus att man då slipper känna oro för sitt liv. Men allt gick bra. Lirarna som hade firman i den gulmålade baracken bara såg farliga ut, de var snälla.

Om bara vårt virrande hade tagit slut där. Men nej, nej. Av någon anledning trodde vi att det inte skulle vara så svårt att hitta vårt hotell så vi körde lite på känsla – i en stad av Stockholms storlek! Det gick ju sådär. När vi kom fram till hotell Hillside Su var det redan mörkt.

Men hotellet verkade ju fränt. Modernt och loungeit med DJ:s och snygga människor. Allt kändes väldigt svalt och elegant.

Vi hade bokat rum med halvpension vilket jag verkligen kan rekommendera. Det var en himla fin buffé de dukat upp. Här är en av sektionerna med sallader och förrätter.

Till och med en raw food-avdelning hade de.

Och efterrätter i tre sektioner!

Efter middagen ville vi gå en runda för att se hur hotellet såg ut. Men mörkret gjorde det hemskt svårt att se något. Ännu svårare var det att fota. Så vi la oss ner på några sköna bäddar vid poolen i den varma VARMA natten och bara njöt av att vara framme. I Turkiet.
Vart vi hamnat får vi ta reda på imorgon.

Dala-Husby Hotell och Restaurang 2010-07-24/25

Det är inte för miljön man åker till Dala Husby Hotell och Restaurang. Det visste vi redan innan. Trots det blev jag nervös när vi öppnade dörren till vårt rum och hittar ett hopplock av möbler som sett sina bästa dagar. Lugn, det är maten som ska göra den här övernattningen till en minnesvärd upplevelse, sa vi i sällskapet till varandra.
Men oron släppte inte taget när afternoon teat dukades upp på kanten av ett konferensbord. Med risk för att låta som en gnällig deltagare i Halv åtta hos mig: men inget på bordet var hemlagat. På den fattiga buffén hittade vi istället köpt marmelad i burkar och köpekakor.
Eftersom regnet öste ner kunde vi inte inta eftermiddagskaffet i trädgården, utan vi satte oss i det enda sällskapsrum som erbjöds: ett litet rum med två soffgrupper.

Men vad spelar allt detta för roll när det så blivit dags för middag. För Herre Gud vilken mat vi blev serverade under de tre timmar vi satt till bords. Men så är Dala Husby också utsedd till Svensk Mästarklass 2010 i White Guide.

Låt mig ta oss igenom den utomordentligt genomtänkta och balanserade menyn där varje rätt kom som en logisk följd av föregående rätt. Varje del satt perfekt på paletten. Första rättens fräschör banade väg för nästa rätts sälta som öppnade upp för sött ... men nu går jag händelserna i förväg.

Första rätten var tillagad enligt nose to tail-principen att allt från råvaran ska användas. Ytterst sympatiskt. I det här fallet var det gröna ärtor som serverades i en juice från skidan med skotten i en sallad med mynta. Till det äggvita och färskost från trakten. Och nästa rätt var lika snygg som aptitretande: en tjusigt serverad rökt gädda som serverades med en av bläckfisk svärtad gräddfil, saltad forellrom där färskpotatisen stod för konsistensbrytningen då köket valt att knapersteka hälften.

De koncentrerade rödbetorna var små smakbomber som exploderade tillsammans med den varma hasselnötsmajonnäsen. I rätten där på gifte sig det tempererade ägget harmoniskt med den kyckligfond som hälldes över tryffel och bakad lök. Höjdpunkten där var en tunn källarlagrad bit späck med så ljuvlig kraftfull smak att vi nästan blåste av av stolarna.

Oxfilén var naturligtvis perfekt, serverad med en oxbringa som grillats med en söt glaze och en frisk dragoncreme med bas av spenat.

Det humoristiska inslaget visade sig under efterrätterna där de nyskördade jordgubbarna serverades i en lerkruka med rostade brödsmulor svärtade av ren lakrits som jord.

Dala-Husby har ett kök där man verkligen älskar mat och sitt arbete. Rätterna är skapade med kulinarisk finess där smakbrytningarna är lika djärva som in i minsta beståndsdel perfekta. Denna måltid hamnar på min topp tre-lista över bästa måltider någonsin. Den är utan tvekan värd en resa. Jag skulle åka tillbaka ikväll om jag kunde.

Om weekendpaketet, och priser:
Meny 850:-
Dryck: 595:-
Vi köpte ett sommarerbjudande av deras gourmetpaket till priset 1200 kr/pp. (Ord. pris från 1550 kr/pp) Det som då ingick var : Afternoon tea, ett glas Champagne till menystart, 7- rätters avsmakningsmeny, logi samt frukostbuffé.

Länkar:
Dala-Husby Hotell och Restaurang
White Guide om Dala-Husby
DN:s hotellpatrull om Dala-Husby


Den mysiga matsalen och några av restaurangens alla priser.

Vårt rum.

Afternoon tea. Ni förstår ju ...

Kvällens meny och drycker:

Äggvita och gröna ärtor med färskost från Lunån, ärtjuice och mynta
Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2008, Heissische Staatweingüter, Rheingau, Tyskland

Krämig gräddfil med saltad forellrom, kallrökt gädda och riven färskpotatis
Oppigårds Single Hop Ale, Oppigårds bryggeri, Hedemora, Sverige

Koncentrerade rödbetor med sagogryn i ättika, varm hasselnötsmajonnäs och krasse
Château Grillon 2008, Suternes, Bordeaux, Frankrike

Ekoägg från St Skedvi och lök med Steves källarlagrade späck och tryffel
Pinot Gris 2008, Hubert Beck, Alsace, Frankrike

Grillad oxfilé och oxbringa från Dalarna med dragoncreme
Audentus 2006, Antigal Winery & Estates, Mendoza, Argentina

Morotskaka
Moscatel de Setubal 2003, Bacalhoa, Setubal, Portugal

Nyskördade jordgubbar
Asti Spumante, Araldica, Piemonto, Italien

Åkerblads Hotell och Gästgiveri 2010-07-23/24

Tällberg är en idyllisk liten dalaort på en sluttning invid Siljan. En gång i tiden var den en bondby, men sen ungefär undra år tillbaka har byn framför allt varit turistort. Enligt Wikipedia finns där inte mindre än åtta hotell och gästhem med cirka 1 500 bäddar tillsammans – och mer än en halv million besökare varje år.
Så, ja, Tällberg är turistigt. Det finns gott om caféer och restauranger, timmerhus och gårdar målade i faluröd färg. Känslan man får är att det är bilden av Dalarna som målas upp i byn (där man till och med firar Midsommar varje söndag vid en av gårdarna under sommaren). Men jag skulle inte kalla det för en turistfälla. I byn har allt gjorts med genuin värme och vänlighet. Och vyn över Siljansjön och de böljande landskapen är sagolikt vacker. Tällberg är en riktig idyll.

Av Tällbergs åtta hotell valde vi att gästa Åkerblads som ska vara den äldsta gården i byn. Det är ett modernt gästgiveri med relaxavdelning, pool och tennisbanor – av vilka vi utnyttjade inget. Istället lät vi oss förföras av den kurbitsmålade interiören i matsalen och den soliga altanen i trädgården. Miljöerna är förtjusande och så klart väldigt ... Dalarna.

Rummen då. Nja. Vi hamnade längst bort, längst ner, med fönster mot en gräsmatta. De vävklädda väggarna och den något fuktiga doften kombinerat med ljuden från hotellets avloppssystem bidrog till känslan av att vara förpassade till en källare. Vi försökte byta rum, men det gick inte på grund av "att det skulle komma gäster nästa dag till det enda rum som stod ledigt". Någon som förstår argumentet? Inte vi heller, men något nytt rum blev det inte. SÅ hemskt var det inte. Inredningen var genomtänkt och unik och sängarna från Hästens gav samtliga i sällskapet en riktigt god natts sömn. Jag tror att övriga rum är utmärkta, så om ni bestämmer er för att bo här: försäkra er om att ni inte fått ett av rummen en våning ner.

Så till maten. Det paket vi valt för övernattning innebar att vi skulle få välja fyra rätter fritt från menyn. Så var naturligtvis inte fallet. För de dyrare alternativen som löjrom och oxfilé tillkom ungefär en hundralapp per portion. Vilket är helt okej, tycker jag. Och det skulle visa sig att matupplevelsen också skulle bli just så: helt okej. Serveringen var stressad och lite hafsig med mat som kom före dryck vid samtliga rätter. Oxfilén var perfekt tillagad men alldeles för stor och utan finess serverad med ett tamt rödvinssmör. En efterrättsmousse var genomfrusen och kom alltså direkt från frysen.

De ord som återkommer när jag summerar upplevelsen från Åkerblads Hotell och Gästgiveri är "helt okej". Känslan är att allt skulle kunna vara lite bättre, och med det menar jag av det som redan finns. Så här: se till att få ett bättre rum och försök att undvika hotellrestaurangen under en fredagskväll då det är extra stressigt

Med största sannolikhet kommer jag att återkomma till Tällberg. Trots att det är en turistig by så har den något odefinierbart som lockar likt en sirensång. Scenerierna! Men med tanke på att det finns sju andra hotell att bo på kommer Åkerblads inte att få se mig som gäst. Inte nästa gång i alla fall. Men kanske gången efter det.

Om paketet: 

Åkerblads erbjuder en rad olika paket. Vi köpte Halvpension där logi, frukostbuffé och 4-rätters middag (som vi fick komponera själva utifrån deras à la carte meny). Gäller söndag-fredag, dock inte storhelger.
Pris 1165:-/pers

Länkar:
Åkerblads

Bilder:

Vårt rum.

Matsalen. Himla murrig och fin.

Trädgården.

Tällberg. Oh, yes, idyll.

Fredsgatan 12 2010-07-03

F12 sommar, sol och bad - AVSMAKNINGSMENY
Pris: 1195:-
Dryckespaket: 895:-

Det var med högt ställda förväntningar vi anlände till restaurang Fredsgatan 12. Under många år har vi pratat om att besöka restaurangen, och nu skulle det äntligen bli av. De höga förväntningarna kommer naturligtvis av namnen bakom krogen: Melker Andersson och Daniel Couet, samt de fina betyg som restaurangen kammat hem. Inte minst stjärnan i Guide Michelin.

Nå. Det här skulle tyvärr inte bli en gastronomisk middagsupplevelse i världsklass.

Det finns så mycket med denna kväll som jag inte förstår. Till exempel: till de första fyra rätterna serveras vinet blint. De hälls upp ur flaskor markerade med siffran ett till fyra vilket ger känslan av att det var gårdagens slattar som bjöds. Först efteråt får vi veta vilka spännande, exklusiva och roliga viner vi fått. Varför övergår mitt förstånd.

Dessutom lirade inget av vinerna med maten. Samtliga viner (förutom de uttalat söta vinerna) var torra på gränsen till tillintetgjorda, med en allt för hög syra. I brist på bättre formulering: de smakade som vitt vin med isbitar i.

Men vi tar det från början. Den rimmade havskräftan var ... ja, rimmad så klart. Kalla mig old fashioned men jag vill gärna ha mina skaldjur tillagade. Det är krispigheten i en perfekt tillagad havskräfta som får mig att skrocka vid matbordet. Den rimmade havskräftan vi fick på våra tallrikar var mjölig och geleig - vilket är en smått osannolik kombination - och fick mig att vilja tänka på annat och bara svälja. Anrättningen hade dock ett tjusigt sting av chili – som tyvärr tog överhand fullständigt med "hjälp" av vinet.
Den chilenska wagyubiffen var översaltad och den picklade gräslöken så sur att den gav stickningar i näsan. Kalvbrässen var egentligen utmärkt förutom att den var för varm så jag brände mig på tungan, och hollandeisen också allt för syrlig. Anklevern var fet och smaklös, där vi bjöds ett spännande svenskt eiswein gjort på äpple i glasen. Äpplet plockades tyvärr inte upp i maträtten, vilket förpassade vinet till ren kuriosa.

Riktigt trevligt blev det vid några tillfällen: Kronärtskockssoppan var perfekt med krämig konsistens, bitar med krispigt tuggmotstånd och rikligt med riven tryffel. Det bakade ägget plockade ner kronärtskockans naturliga metalliska bismak och gjorde rätten än mer fyllig och komplex. Utsökt!

Det är inte ofta som jag upplever att huvudrätterna överglänser förrätterna i en meny, men så var fallet i afton: Hjälmargösen var en ljuvlig portion smaksatt med blåmusslor och vildlök. Ankbröstet var perfekt tillagad, men hade tyvärr för många senor. Den kniv som getts för ändamålet såg endast vass ut vilket ledde till en obekväm kamp vid bordet. Det brända höt gav ingen smak utan får väl mest ses som rekvisita.

Efterrätterna var goda. Jordgubbssmaken var tydlig, söt och fin. Chokladen rik och mustig.

Det är möjligt att sommelieren och jag inte har samma smak när det kommer till vin. Det är utan tvekan så att jag hade otur när det kommer till ankbröstet. Översaltandet av vår wagyubiff kan kanske bero på att det var tre eller tio kockar istället för en som sprang förbi min biff med flingsalt. Men betalar man runt två tusen kronor för en middag ska det inte finnas utrymme för så här många misstag anser jag.

Om ni trots denna recension bestämmer er för att besöka F12 kan jag alltså inte rekommendera avsmakningsmenyn. Välj istället en förrätt (sparrisen/kalvbrässen) och en huvudrätt (ankan eller gösen) då kan nog er kväll bli både prisvärd och trevlig.

Kvällens meny (och viner) i bilder:

HAVSKRÄFTOR och ÄPPELMYNTA
med sommarärtor och harsyra
Protos Verdejo 2008, Bodegas Protos, Rueda, Spanien

KRONÄRTSKOCKA «ÉCRASSÉE»
med lantägg, kumminblad och tryffel
Beaujolais Blanc 2008, Terres Dorées, Bourgogne, Frankrike

WAGYU, CHILE 10+
med picklade gräslöksknoppar
Ungeheuer Forst Riesling "GG" 2006, Georg Mosbacher, Pfalz, Tyskland

SPARRIS «NAVARIN»
med kalvbräss och dragon
Vat 1 Hunter Valley Semillon 1998, Tyrell's Wines, New South Wales, Australien

BASKISK ANKLEVERTERRIN «CURRY»
med vit persika, violblommor och brioche
Åkerö Apple Icewine 2005, Blaxta Vingård, Sörmland, Sverige

HJÄLMARGÖS «MARINIÈRE»
med vildlök, blåmusslor och tomatpärlor
Roussanne Marsanne Viognier 2008, Torbreck, South Australia, Australien

HONUNGSSTEKT ANKA & BRÄNT HÖ
med körsbär, ingefära och senapsört
Estate Syrah 2007, Rijk's Estate, Tulbagh, Sydafrika

ROQUEFORT «MARÄNG»
med korianderblom och sherrysky
Late Harvest Viognier 2006, Finca Las Moras, San Juan, Argentina

SVARTVINBÄRSBLAD «IS»
med lakritsrot

JORDGUBBAR och RABARBER
med mjölkskinn, kardemumma och soda
Grüner Veltiner/Welschriesling Eiswein 2007, Münzenrieder, Burgenland, Österrike

CHOKLAD «MINUTRÖKT»
med kaffe och lagerblad