När vi kom ut på stan i förmiddags gick det ju inte att misstolka vad det var för dag idag. Här i Moskva firas första maj som bäst nere vid Bolsjojteatern, på Revolutionstorget där Marx står staty.
Största skillnaden mellan förstamajtågen här i Moskva jämfört med i Sverige är 1. att de inte marscherar här utan står still och 2. att man blir visiterad och får gå igenom vapendetektorer för att komma in till demonstrationsplatsen.
Framme vid torget såg vi att det framförallt var gammelkommunister som saknar Stalin som var i farten.
Vi gick vidare upp till Röda Torget för att äntligen få besöka Leninmausoleet. Men det var superstängt även idag och helt inbyggt inför firandet av sergerdagen som infaller nästa helg. Det är bara att inse: det blir ingen Lenin för oss.
… men vad gör det egentligen när solen skiner och det är sommar i luften? Vi slog oss ner på en uteservering på Röda Torget och min make blev serverad den snitsigaste caffe latten norr om Moskvafloden.
Efter vätskedepåstoppet gick vi på souvenirjakt. Vi hittade många fina matrjosjkor ...
… och flera underbara ikoner. De är inte svåra att hitta. Vid varje kyrka ligger det en urgullig liten ikonbod som till exempel den här.
Sen gick vi förbi KGB:s gamla högkvarter vid Lubjankatorget och häpnade över vad stort det var. Och så tänkte vi lite på det ökända Lubjankafängelset där fångar torterades, förhördes, fängslades och dödades som låg under marken här. Usch.
Vi hade bestämt oss för att gå till Nya Tretiakovgalleriet där man kan titta på rysk konst från 1900-talet.
På museet åt vi också vår lunch. Chips, öl, Cola och Bounty. Så sorgligt på något vis.
Men konsten var hemskt intressant. De flesta tavlorna tillhör den stilriktning som kallas socialistisk realism och visar helt enkelt den konst som Stalin införde på 1930-talet. Eller vad sägs om titlar som ”Lantbrukskollektivets fest” eller ”Ett oförglömligt möte: Partiets och regeringens ledare möter industriarbetares fruar i Kreml”.
Den här målningen - där man ser en nöjd Stalin ovanpå Leninmausoleet och hans mannar som visar att de besegrat tyskarna - heter ”The Triumph of the National Conquerors”.
När vi tittat oss mätta på den fascinerande propagandakonsten gick vi till Kyrkogården för fallna monument där man samlat några av de statyer och skulpturer som revs i slutet av Sovjeteran. Den ligger precis till höger om museet. Så praktiskt.
På väg tillbaka hemåt såg vi vyer som kändes lite mer sådär som vi hade hört att Moskva skulle vara.
I alla fall. Nu måste jag bara få berätta lite om den här katedralen. Den heter Kristus Förlossarens Katedral och totalförstördes av Stalin 1931. Han hade fått för sig att han skulle bygga ett 315 meter högt torn som skulle krönas av en 100 meter stor Leninstaty. Han sprängde kyrkan, men tornet blev inte byggt. Det blev en öppen swimmingpool där istället. Fråga mig inte.
I början av 90-talet återuppbyggdes i alla fall katedralen på samma plats. När vi gick dit hade vi höga förväntningar på att det här skulle bli vår bästa katedral genom tiderna.
… och vet ni – det blev den! Det var så vackert och mäktigt där inne att det inte går att med ord beskriva hur fint det var.
När vi kom in pågick en mässa med massor av präster som tog av och på sig mössor, och tanter och gubbar och ungdomar stod runtikring och gjorde korstecken, och en kör sjöng så att hjärtat höll på att gå i bitar. Sen fick alla som ville ett kors i pannan målat med pensel doppad i heligt vatten. Det var rörigt och innerligt och allt kändes helt livsviktigt.
Vi köpte två ikoner för att aldrig glömma den här fina upplevelsen.
Sen gjorde vi det som vi blivit rekommenderade att verkligen inte göra. Vi köpte en köttfärspirog i ett av de många mobila gatuköken som var åh så god. Hoppas att vi får behålla den. Såattsäga.
Ja, sen kom vi hem och vissa av oss bastade medan andra radade upp hela dagens shopping och tog en bild på det.
Japp. Ungefär så kan en första maj vara i Moskva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar