Versailles trädgårdar, Jardin du Luxembourg och crèpes

Det här var dagen då vi skulle besöka Versailles. Men. Längre än så här kom vi inte.

Det berodde på det här. Jag överdriver inte när jag säger att kön in till slottet var en mil lång. Orka ställa sig i den.

Men jag ville helst inte lämna slottet helt osett. Så jag tog till det gamla titta-in-genom-fönstret-knepet. Jag såg en trappa.

Aja. Vi bestämde oss för att ta en titt på trädgården istället. Den var helt vansinnigt stor. Se bara hur Versailles ryms i min handflata.

Eftersom det är en väldigt väldigt VÄLDIGT stor park (kungen hade storhetsvansinne och ville bygga världens största slott och park) så kunde man hyra små golfbilar för att ta sig runt. Det är klart att vi hyrde en. Stekigt värre.
ps. Lika delar kul som pinsamt.

Men praktiskt. Vips var vi uppe vid slottet. När vi parkerade för att lite snabbt hoppa ur och ta en bild kallade två norska tanter Ulf för en idiot. Jag sa "nej hörrni, han är inte en idiot. Han är min man". Då dog de skämsdöden tanterna. Så snopet att jag skulle kunna norska.

Här får ni lite historiska fakta som jag snappade upp i golfbilen (för ja, bilen kom med en audioguide): 20 000 personer bodde i slottet. Det är hela Kramfors kommun, till exempel.

Mellan informationssnuttarna i audioguiden spelade bilen klassisk musik. Som sagt: lika delar kul som pinigit att hyra den.

På vägen hem från Versailles hade vi plötsligt Eiffeltornet utanför bilfönstret. Åh!

Det här är Paris för mig: mat och vin eller öl eller kaffe på en trottoarservering. Så himla trevligt.

Efter lunchen tog vi oss en tur till Jardin du Luxembourg. Jag kunde inte hålla mig från att ansa pelargonerna och ta bort vissnade blommor. Man vill ju att de ska fortsätta att blomma.

Hela trädgården bjöd på en fantastisk blomsterprakt.

Vi strosade runt och tittade på folk.

Och folk tittade på en konsertpianist som spelade antingen jazz (enligt Ulf) eller klassiskt (vilket jag tror). Som ni förstår var det inte helt lätt att förstå pianistens ganska ... krävande musikstycken.

Men det var ändå njutbart på något vis.

Sen satte vi oss på en uteservering igen för att det är sånt man gör när man är i Paris.

Till middag gick vi tvärs över gatan från vårt hotell och köpte crèpes som vi smugglade in på hotellrummet.
 

Eftersom det är sista dagen i Paris imorgon och vi inte riktigt vet vad vi ska göra efter det var det helt enkelt dags för lite seriös planering. Undrar vart vi hamnar? Och var vi ska sova på tisdag?
Äsch, det löser sig.