Titta! På Le Grand Hôtel Cabourg får man koka sina egna ägg om man vill till frukosten. Tror ni att jag ville? Det är klart jag ville!
Annars blev frukosten samma som tidigare men med viss modifikation. En smörgås med skinka och
oststavar, fruktsallad, äpplejuice, kokt ägg, the, drickyouhurt och här kommer överraskningarna … tam-ta-dam-ta: en torkad aprikos (som jag inte åt upp) och en skiva mysko aladåbpålägg. Hepp!
Helt nytt – och underbart – var utsikten från frukostbordet. Funderar just nu mycket på att flytta så att jag får ha sån här utsikt vid frullen varje dag.
Efter att vi ätit klart gick vi ner på stranden. Det är ebb på mornarna och det känns som att man kan gå hur långt ut som helst.
På stranden finns det cirka en skvadriljon snäckor. Oj oj oj vad Lee skulle ha det körit här. Att hinna med att inspektera och plocka de bästa … nej, det är inte görbart.
Efter en dusch och lite sånt hoppade vi in i bilen för att åka på en utflykt till D Day-stränderna. Först bara: en liten titt på vårt hotell. Vårt rum är där någonstans. Utsikten från det är gullig som fan. Ska visa sen någon gång.
Det var en blåsig dag idag, fast ganska varmt och växlande solsken och moln.
Vid Arromanches ligger den strand som under dagen D kallades Juno. Här byggde Churchill världens tredje största hamn – Mulberry Harbour – under invasionen. De små pluttarna man ser ute i havet är resterna av den.
Jag satt länge och tittade ut över havet och blev faktiskt lite tagen av det hela. Dagen D har man ju läst om hundra gånger, men det är något som händer med en när man är på plats. Jag tänkte mycket på pappa och på hur mycket jag tror att han skulle tycka om att vara här. Historien kommer en nära, nära.
Det är en bedövande vacker kust här i Normandie. Jag tror att jag älskar den lite.
Ulf var mest orolig över att vi skulle trilla ner från stenpiren. Men det gjorde vi inte.
Vi åkte vidare till Colleville-Sur-Mer där den största av de amerikanska krigskyrkogårdarna ligger. Där fanns ett monument som visade invasionen. Fatta: över 160 000 soldater landsteg på den Normandiska kusten den 6 juni 1944. 195 700 allierade sjömän och personal ur handelsflottan i över 5 000 fartyg var inblandade.
Och fatta hur många unga män som stupade i Operation Overlord. Så sorgligt allt detta. Usch. Hata krig.
Mitt under emorundvandringen öppnades himlen och vi fick försöka ta skydd under några träd. Det gick sådär.
Men det här regnet kändes ändå passande för sinnesstämningen.
Klicka på bilden så ser ni det episka regnet bättre.
Lite regnvåta åkte vi tillbaka hem till Cabour där vi åt en sen lunch på stående fot på huvudgatan. Baguette med grillad kyckling, majonnäs och tomat. Det behöver inte vara krångligare än så. Och så köpte vi cider. Torr fransk cider. Bästa.
Tillbaka på hotellet satte vi oss i lobbybaren och tittade ut över havet och sippade på iskaffe och Virgin Mary. Och så åt vi Madeleinekakor. Eller ”vi och vi”: Ulf åt fem kakor. Jag en. Han är vass på att äta sötsaker, min Ulf. Det är han.
Till middag åt vi pizza och ytterligare en baguette med kyckling som vi smugglat in på hotellrummet. Och så började vi titta på Vita Huset. Känns lovande.
Smuggelmiddag, ny tv-serie och badrockar: så kan man sammanfatta semesterns sjätte kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar