Så hade då dagen kommit då det var dags att rikta nosen norrut. Vi valde så klart Route du Cidre!
Den såg dock mest ut så här. Route du Cidre alltså. Inga ciderhus, ingen försäljning, no nada. Jag tror i och för sig att allt detta fanns där någonstans annars är ju namnet helt ologiskt, men kanske måste man förboka besök osv? Jag vet inte. Värt att kolla upp INNAN man åker dock.
Vi struntade i cidern och riktade in oss på hårdspriten istället.
Christian Drouin är en av de riktiga topproducenterna av calvados så ni kan ju gissa glädjen när vi förstod att ett besök på gården skulle innebära provsmakning.
Jag och Ulf fick en egen provsmakning och visning. Lyxen i det här livet vet ibland inga gränser.
Förutom deras fyra bascalvor fick vi prova två vintagevarianter. Den från 1986 var söt medan den från 1959 var salt. Två helt ljuvliga calvadoser. Vi köpte med oss en av dem hem. Gissa vilken?
Jag passade även på att inspektera tunnorna medan vi var där. Det såg bra ut. Lovande.
Efter några timmar till i bilen var så framme i Paris. Den här gången bor vi på ett litet rart hotell i Saint-Germain-des-Prés på den vänstra stranden. Det ligger mellan Boulevard Saint Germain och Luxemburgträdgården.
Här är hela hotellrummet. Inte större än ett frimärke ungefär men mer behöver man faktiskt inte.
Det är väldigt charmigt här.
Min glädje visste inga gränser när jag upptäckte vad som finns runt hörnet om hotellet. Ett ställe där det ALLTID är jul. Det var visserligen inte öppet. Men ändå!
Det hade redan hunnit bli middagstid så vi tog en promenad i regnet genom Jardin du Luxembourg (som för övrigt är min finaste park i hela världen). Där hade de gjort så här på alla fruktträden. Någon som begriper varför? Det verkar vara frukten som de trätt små påsar på.
Middag åt vi på anrika La Cupole. Det var så där, helt ärligt.
Men champagnen var god. Notera gärna vår servitör där i bakgrunden. Han höll sig mest där. Oklart varför. Men allt tog en evinnerlig tid. Jag vågade dock inte klaga för han verkade så gammal och skulle kanske få focken om jag påpekade hans brister. Hur skulle han klara sig utan sitt jobb? Ja, lite så kändes det faktiskt.
Första middagen i Paris fick bli en riktig klassiker: en bit kött, pommes frites, bearnaisesås och haricots verts. Det ser inte så himla dumt ut ändå.
Länk till Hotel Louis II
Länk till La Cupole
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar