Tåg till Köpenhamn, The Royal Café, Tivoli och hotellets relax

På exakt utsatt tid både avgick och anlände vårt Köpenhamntåg idag. Vi åkte första klass och då såg frukosten ut så här. Bra SJ.

Ännu bättre blev det när vi kom fram till hotellet och jag fick se vem som bott här tidigare. ÅH!

Välkomna till vårt rum på Hôtel d'Angleterre. På teven där till vänster i bilden ska vi titta på drottningens tal imorgon innan vi springer ut på Kongens Nytorv och kysser in 2011.

Dagens lunch intog vi på fabulösa The Royal Café som ligger inne, eller liksom lite bakom, Royal Copenhagen. De är "kända" för att de serverar smushies där: smörrebröd i sushiformat. Det åt vi icke!

Jag åt lax dra på trissor! och det var gott! dra efter andan.

Maken åt ett supersmörrebröd i tre delar. Vansinnigt gott.

Hej från mig i Köpenhamn!
Efter lunchen gick vi in på Illums Bolighus och köpte urfint danskt porslin.

På bakgården till The Royal Café såg jag det här och lade ihop ett och ett.

Eftermiddagen och tidig kväll skulle vi sedan spendera på Tivoli. Det var vi inte ensamma om.

Tivoli är så sagolikt vackert så här i juletid. Åk dit något år om ni har möjlighet. Tillfredsställelse garanteras.

Allt var lovely förutom att det var en satans kall dag idag. Rått och jäkligt. Så för att värma oss köpte vi först varm äppelcider.

När det inte räckte gick vi in i en liten restaurang som var mer som ett litet sagohus med massor av kulörta lyktor.

Jag drack pilsner. When in Köpenhamn och så vidare.

Här kommer också bildbevis på att jag inte är ensam på resan. I give to you: Maken! på Wagimami som är himla bra här i Köpenhamn. Vi åt ramen och gyoza och blev mer än nöjda.
Wagamama ligger med ingång både inifrån Tivoli och från gatan.

Dagen avslutade vi i hotellets relax/pool. Vi bubblade och bastade och blev varma och mörade i hela kroppen. En bra första dag i Köpenhamn.

Nästa resa: Köpenhamn i december

I december åker jag och maken till Köpenhamn för att fira nyår och allmänt skämma bort oss.

Vi kommer att bo på Hotel D'Angleterre som kan vara Köpenhamns finaste hotell. Det ser lite ut så på deras hemsida i alla fall. Och så har Grace Kelly och Lauren Bacall bott där! Fast det var ju ett tag sen. Men ändå, how glamorous!

Yauatcha 2010-12-05

Yauatcha är en kinesisk restaurang i Soho som specialiserat sig på dim sum. Redan ett år efter att Alan Yau (som också ligger bakom Wagamama och lyxkrogen Hakkasan) öppnade Yauatcha fick den en stjärna i Guide Michelin, en stjärna som de fortfarande har kvar.
Att äta på Yauatcha påminner inte om någon av de andra stjärnkrogsupplevelserna jag varit med om tidigare. Här är det inte det minsta stelt och på plats i restaurangens ombonade och stilrena famn inser jag att stjärnkrogar också kan vara så här: enkla, familjära, energifyllda – och – kompromisslösa när det kommer till matens kvalitet och genomförande.
Fokus är onekligen maten. Kvalitén på råvarorna är hög, smakerna förfinade och perfekta. Rätterna kommer ut allt eftersom vi ätit upp. Varje rätt innehåller tre knyten och serveras en rätt åt gången. Att de serveras i en maklig takt gör att de håller perfekt temperatur och inte hinner tappa sin spänst. Av de sex rätter vi beställde var King crab Shanghai siew long bun kanske den roligaste och mest imponerade. Den var nämligen fylld med buljong! Hur de lyckats fylla den vet jag inte. Men den höll ihop från kök till bord och mage. Och smakade gudomligt.
Det är en allt igenom utsökt upplevelse att äta på Yauatcha.

Bilder:

Det här är dörren in till dim sum-heaven.

Stilren och mysig inredning.

Dukningen är enkel utan allt extra som brukar följa med en stjärnkrog.

Vi började middagen med ett glas prosecco.

Annars skulle måltiden få följe av Tsui Yo Oolong, ett milt blått te som passade utmärkt till dim sum.

Rice paper prawn and mango roll.

King crab dumpling and tobiko caviar.

Winter melon dumpling (Thai winter melon, black fungus, straw muschroom, gong choi).

Pork and prawn shui mai.

Jasmine tea smoked ribs.

King crab Shanghai siew long bun.

Top 5: Shopping Jermyn Street London

Här kommer ett gästinlägg från min make som är en man med mycket snits på sina kläder. Hans krav på kvalitet är hög (till skillnad från mig som gärna handlar på billiga kedjor likväl som lite flådigare märken) och jag vet inte hur många timmar jag spenderat på att titta när han känner på tyger och granskar sömmar zzz.
Anyho. På Jermyn Street fick han nästan slag för allt var så bra. Med rödrosiga kinder provade han skjortor och han handlade tills kreditkortet smälte.
Här kommer hans bästa tips:

Jermyn Street är en av Londons elegantaste gator, kantad med butiker för klädmedvetna män. Den ligger i St James's som är ett område precis invid Piccadilly Circus.

Längsmed gatan ligger herrekiperingsaffärerna som ett pärlband. På nummer 108-110 ligger klassiska skobutiken Church's. Butiken har både herr- och damskor.

På 103-106 ligger en stor T.M. Lewin. Här är personalen ytterst hjälpsam och du får högkvalitativa skjortor till fantastiskt bra priser. Butiken, som nu är en kedja av butiker, grundades 1898 av Thomas Mayes Lewin som redan då gjorde skräddarsydda skjortor för gentlemän.

Istället för att snurra på ett rack med skjortor i s, m, l, xl så får man hjälp med att ta mått på både hals och ärmlängd inne på T.M. Lewin. Därefter får man prova en testskjorta i original, slim fit eller tailor fit beroende på hur stor man är över bröst och mage.

Sen blir man visad den del i butiken som har just din storlek. Resten är upp till dig vad gäller färg och mönster.

Att man kan köpa tre skjortor för £99 eller till och med fem för £100 gör detta till en riktigt bra affär. Kom ihåg att köpa några extra manschetter eftersom skjortorna oftast är med dubbelmanschett.

Vidare på gatan ligger Hawes and Curtis som utöver bassortimentet av skjortor har flertalet mönster och halsknäppningar med både två och tre knappar.

Charles Tyrwhitt har också klassiskt herrmode passande för den med preppy eller klassisk stil.

Här finns naturligtvis alla möjliga accessoarer. Slipsar, manchettknappar, scarfar, halsdukar, kostymer, rockar och mycket mer. Allt för mannen, så att säga.

Systemet här är samma som hos T.M. Lewin. Du provar ut en skjorta som passar dig när det gäller storlek och skärning och hänvisas sedan till "din" sektion i butiken.

Ett lite mer udda, men likväl förtjusande inslag på herrekiperingsgatan är parfymhuset Floris J Ltd. som funnits sedan 1700-talet och haft prominenta stamkunder som Florence Nightingale och drottningen ...

... och Ian Flemmings superagent James Bond som endast doftar av Floris no. 89.

Harvie and Hudson, Thomas Pink och Hilditch and Key är ytterligare några fina butiker på Jermyn St. En helt oemotståndlig gata, om du är ute efter herrkläder vill säga.

National Portrait Gallery, Big Ben, Le Pain Quotidien, christmas carols och middag på Ping Pong

Den tredje dagen började som den andra: med frukost och tidning på rummet. Tidningen ingår i rumspriset på The Langham men alltså inte frukost. Det är så olika det där vad man prioriterar.

Den här dagen skulle komma att innehålla lite sightseeing och inte bara shopping och asiatisk mat. Här upplever vi till exempel tidig förmiddag i China town. Det är stora leveransdagen verkar det som och full aktivitet på Gerrard Street.

Ingen resa utan museum! På National Portrait Gallery har de oftast helt fantastiska fotoutställningar. För närvarande är det en utställning av 2010 års vinnare av en fototävling.

Jag föll för den här bilden av två golfande systrar i damernas omklädningsrum. Här kan man snacka om ladies.

Nere i källaren av National Portrait Gallery hade de en liten miniporträttutställning av fotografen Mary McCartney (som är syster till Stella och dotter till Linda och Paul) som bland annat tagit den här coola bilden på Gwyneth som Madonna.

Vi fortsatte sightseeingen med att spankulera lite längsmed Themsen. Vi tyckte lite synd om de som löst biljetter till London Eye. Eller så kanske det var mysigt att vara i molnet? Ja, jag vet då inte. Jag skulle aldrig åka i det där hjulet. Hej klaustrofobi!

Trots att det var så disigt idag att Big Ben knappt gick att se blev jag helt glad inuti av att vara där. Jag tror jag är kär i Big Ben.

Efter sightseeingen var det dags för shopping på herrekiperingsgatan Jermyn Street. Det kommer strax ett inlägg med bara en massa bra tips där ifrån.

Dagens lunch blev härliga mackor på Le Pain Quotidien. Fast på den belgiska kedjan heter det inte smörgåsar utan tartines.

Jag beställde en tartine med krabba, avokado, gurka och vårlök, och maken en med rostbiff, pesto och parmesan. Till det en side order med babaganush. Vi drack också deras färskpressade juicer: en med morot, äpple, päron och persilja samt en med ananas, melon, äpple och mango.

Efter lunch strosade vi vidare i Soho och Marylebone och kom till mysiga gatan Christopher’s Place.

Där smet vi in på puben Lamb and Flag för en pint ale.

Och ute på gatan sjöng en operaensemble christmas carols så vackert att hjärtat nästan gick i bitar.

För tredje dagen i rad åt vi asiatiskt till middag. Surprise! Man kan säga att det här med asiatiskt är lite av en trend för oss denna weekend.

I alla fall. Ping Pong heter en kedja som serverar ljuvliga dim sum. Rätt billigt är det också där.

En av de bästa grejerna med Ping Pong är att de har förslag på flera menyer och lika många är vegetariska som med kött/fisk/fågel. Bra Ping Pong!

Snyggt och mysigt var det också där.

Ja, ungefär så var den tredje och sista dagen i London. Idag åker vi hem så … so long!
Och: tredje dagens shopping: kläder från Selfridges, Uniqlo, Charles Tyrwitt, ljusstake från Habitat, te från Le Pain Quotidien och två urfina julkort.